Nordanede!
Lite Bygdehistorik
Nordanede är en vacker by belägen vid en sjö.
Den har ca 115 invånare. Men på sommaren, när den lantliga naturen,
jakten och fisket lockar, flyttar det in folk i över 100 sportstugor.Man kan säga att Nordanede är
sommarstugeägarnas paradis. Byn har även många små liknande grannbyar som
ex: Grönsta, Norrleringen, Sörleringen, Tivsjön, Gimåfors vilka alla ligger utmed Gimåns vattensystem.
Dessa byar gör tillsammans stället så attraktivt. Men Nordanede och dess omgivning
har inte alltid sett ut som det gör idag. I en av de äldsta bevarade handlingarna i Torp
är ett köpebrev från 1422 som behandlar ett jordbyte mellan Gudlev i Fränsta och Lasse i Tirsta.
Lasse övertar Gudlevs hemman i Nordanede med åker, äng, skog, fiskevatten och kvarnställe.
Det kan anmärkas att jorden i Nordanede alltjämt betecknas som utjordar
till Fränsta, Tirsta, Backen och Lillboda. Befolkningsutvecklingen har svängt upp och ner.
I Torps kyrkoböcker nämns inte någon befolkning i Nordanede förrän år 1771,
då bonden Anders Larsson och hans hustru döpte sitt första barn, sonen Lars.
År 1780 fanns också svågern Israel Israelsson med familj i Nordanede. I slutet av 1700-talet
bodde ett tiotal familjer i byn. 1817 undertecknades protokollet av 13 mark ägare.
En av dem var då patron Pehr Flodén, Backen, som under sig hade en del torpare.
Sedan visar befolkningsutvecklingen en kraftig uppgång särskilt i senare delen av 1800-talet,
med höjdpunkt kring 1920 - 40. Därefter en stark nedgång till en avfolkningsbygd med få barn
och många gamla. Men nu håller detta på att stabilisera sig igen.
Fler och fler barn föds och ett yngre Nordanede håller på att växa fram.
Sjödämningen:
En orsak till toppåren med folk som var boende i Nordanede var det stora
dämnings- och stationsbygget vid Grönsta och Leringsforsen mellan 1938 - 1943.
Detta projekt krävde många arbetare. När arbetsstyrkan var som störst bestod den av 1700 man.
Av den anledningen flyttade folk helt enkelt in till Nordanede och dess intilliggande byar.
Under den där tiden byggdes två kraftverk: Leringsforsen- och Torpshammars kraftverk.
Det var två arbetsplatser som lockade många arbetare till de små byarna.
Under den här dämningstiden höjdes vattennivån sammanlagt 13 metervid Grönstaselet,
7 meter i Mellansjön och 2 meter i Norrsjön. Mycket åkerjord dränktes, och de flesta,
strömmar i sjöarna försvann. Långviken som ligger mitt emot Nordanede, på andra sidan sjön dränktes.
Det var 4 gårdar: Hammarstöm (som flyttade till Rönningen), Lodin (som flyttade till Hissjön) och
Öhman och Johansson(som dog under den där tiden behövde aldrig flytta).
I nutida läget är Långviken endast ett attraktivt fiskeställe.
I Nordanede dränktes Borgströms och Granskogs gårdar och måste byggas om längre upp på land.
Ortbäcken blev en liten sjö. Pjutholmen, som låg på Granskogs ägor, är en numera bortglömd holme.
Den låg i slutet av Rosendals strömmen och dränktes helt vid dämningen och det enda tecken,
som påminner om att den en gång låg där, är en ”vassrugge ” mitt i sjön.
(Pjut betyder spillkråka och kanske, gammalt tillbaka, häckade en spillkråka där och holmen fick sitt namn.)
Den där holmen ute i vattnet var lite speciell. Det stod en lada på den, och det fanns lite åkermark
som brukades där. Varje gång jorden skulle brukas fick de ta alla redskap i en båt och ro ut.
Hästen fick simma efter. Sedan skördades det hö där ute på holmen. Förr hässjades jämt höet,
för att det skulle torka. Lade de för tjocka hässjor eller om det blev, mycket regn torkade inte hö på land.
Men där ute i sjön torkade det alltid p.g.a. blåsten från alla håll. När höet var färdigtorkat,
packades det ihop i ladan. När vintern kom kördes det med hjälp av häst in till land.
Ett lite annorlunda arbete. Den landsväg som slutade vid Grönsta byggdes 1912 vidare längs sjöarna mot Holmsjön.
Dessförinnan fanns det endast en kärrväg (som är en dålig hästväg). Men efter dämningen 1943,
måste den delvis helt nybyggas. Efter sjödämningen fick Nordanede en konstant vattennivå.
De bildades nya stränder och sommarstugor började successivt byggas upp. Men man kan än idag,
se rester kvar efter det gamla Nordanede. Är sjön blank och solen skiner syns husgrunder, ladugårdsgrunder
och gamla vattenbrunnar på sjöbotten som rester kvar av ställena Granskog, Borgström och Pjutholmen.
Timmerhuggning:
Timmerhuggning åt bolagen försörjde många gårdar i Nordanede under 1800- och 1900-talet.
Allra helst under första och andra världskriget då vedåtgången var stor.Karlarna i hushållen,
fick åka ut med häst i skogen, ofta långt hemifrån. Detta gjorde att de ibland fick ligga ute,
i skogen månadsvis. De levde på kolbullar och provianten från hemmet. Det var ofta långmjölk, salt fläsk
och pölsa. De tog maten i kistor och stora spannar och långmjölken, eller tjockmjölken i flaskor av trä.
Karlarna fick slita hårt ute i skogen. All ved skulle huggas för hand, för motorsågen kom först på 1950-talet.
Sedan skulle det köras fram med hjälp av hästen. Eftersom all vedhuggning skedde under vintertid,
blev männen ofta blöta och mitt ute i kalla skogen var det inte särskilt lätt att torka kläderna,
efter den långa arbetsdagen. Det var med andra ord en stor uppoffring av männen att utsätta sig,
för en sådan plåga. Men de var tvungna för pengarnas skull.
Kolmilor
Ett annat jobb för karlarna var att bygga kolmilor. De konstruerades på det sättet,
att de reste ”kungen” (en stor stock) i mitten. Sedan lutade de kolveden mot kungen,
tills det blev en stor cirkel. Efter detta skulle milan tätas med hjälp av granris och lera,
tills det var ordentligt täckt. Blev det hål i den så att det kom in syre eller milan blev för het brann den upp.
Därför fick karlarna vakta den noga dag och natt och täta med jord eftersom.
En kolmila tog tre veckor att bli färdig. Sedan lastades kolet på en så kallad kolstig,
och kördes med häst till Torpshammars järnvägsstation för omlastning.
Än i dag finns det många kolbottnar och koj-ruiner kvar omkring Nordanede.
Den mest kände kolaren var ”Matte” Mattias Jonsson född 1877. Han var bosatt i främre Nordanede.
Timmerflottningen
Ett annat sätt att tjäna pengar på var timmerflottningen, som pågick från mitten på 1800-talet
fram till 1960-talet. Från början av juni till mitten av oktober fanns det alltid folk i rörelse,
på sjöarna och vid dammarna. Timmerflottningen gav ortsbefolkningen arbete. Men det arbetet,
var inte heller det lättaste. Just flottningen i sjösystemet Holmsjön - Fagervikssjön - Leringen - Nordanedesjöarna
var rätt komplicerad med många tappningsställen och trånga sund speciellt före dämningen 1943.
På sträckan Norrleringen - Torpshammar drogs först timmerflottarna från en spelflotte, senare ersatt av,
en ångbåt, längs den 1 mil långa Leringen. Varje flotte innehöll 70 - 80000 klampar.
Vid slutet av Leringen tappades timret genom en ränna ner i Norrsjön. Kapaciteten på den stora rännan,
var ca 10000 stockar per timme. Vid Leringen delades de 80000 stockarna i två mindre bommar,
vid den s.k. Flottstan. Sedan blev det bogsering fram till Rosendals-strömmen med ny tappning ner i Mellansjön.
Sedan ny transport fram till Grönsta-strömmen genom det trånga sundet förbi Långviken.
I Grönstaselet skedde en utsortering av sågtimmer som skulle till Viskans såg. Sedan var det klart,
för tappning i den 5 kilometerlånga rännan ner till Ljungan. Men efter dämningen förändrades flottningen,
i Nordanedesjöarna. Då kunde de istället dra flotten hela vägen utan tappningar ner till Grönsta.
De prövade först med bommar, alltså utan bogsering, men det visade sig snart att stockarna inte kom fram.
Strömdraget var för svagt. Dessutom var bommarna besvärliga för alla båtar som skulle över sjön.
Skolväsendets utveckling i Nordanede
från seklets början och till dags dato.
Vid seklets början bedrevs skolundervisning i terminsläsning d.v.s.att barnen gick,
i vissa delar av skolroten i skola på höstterminen,medan i andra delen av,
skolroten gick barnen i skola på vårterminen. Läraren flyttade med och undervisningen bedrevs,
i olika hem i någon lokal som var passande.
Vid kyrkostämman i december 1907 bestämdes att en omreglering skulle göras,
av Nordanede folkskolerote.Hästnäset, Knutnäset och Mellanleringen skildes,
från denna rote och bildade en särskild skolrote med en flyttande mindre folkskola,
med stationer i Knutnäset och Mellanleringen. Bl. a. hos Anderssons Mellanleringen,
och hos Lindgrens på Knutnäset. NorrNordanede, Näset och Främre Nordanede bildade,
en folkskolerote med fast folkskola och med station Näset. (Där den nuvarande nerlagda skolan,
ligger vid badplatsen.) Småskolans barn skulle undervisas under hösten och folkskolans barn,
under vårterminen. Detta kallas avdelningsläsning. Näset var centralt beläget inom roten,
och nu skulle en skolbyggnad uppföras.Tomt på 6000 kvm inköptes av Per Pålsson
Fränsta hemman Näset, till ett pris av 300 kronor samt av Nils Persson i Näset, 5000 kvm.
Att nyttjas av folkskolläraren till egna behov och odlingar. Persson erhöll 200 kronor.
Arkitekten P. Österlund i Sundsvall fick i uppdrag att göra ett förslag på ritningar till bygget.
Dessa godkändes efter en hel del justeringar och 1912 var själva skolbyggnaden klar,
med både skolsalar och lärarbostäder. Man lade sig vinn om att göra det så trivsamt och praktiskt som möjligt,
för lärare att bo kvar här för ombyte av lärare hade innan varit stort.
För att bekräfta hur det var att gå i skolan i början av seklet
har jag intervjuat en som var med då.
Intervju med
Henning Svensson , i Hästnäset född 1910.
1.Var gick du i skolan?
I åk 1.gick jag hos John Lindgren på botten där, tre månader före jul.
Då var jag sju år. Efter jul ingen skolgång förrän till hösten året därpå när jag började tvåan.
Så var det ända tills jag gått sex år i skolan. (Egentligen blev det ju bara tre år.)
2. Hur kom du till skolan?
Från första dagen var det att traska och gå som gällde. Vi var många,som gick tillsammans hem i höstmörkret. .
3. Vad hette din lärare?
Elin Euren
4.Vilka ämnen läste ni ?
Vad jag minns var det katekesen, psalmverser som skulle läras utantill och räkning.
Jag gillade inte att lära mig utantill fast det gick ju men det var synd om många,
som inte kunde lära sig och komma ihåg.
5.Vem betalade materialet som ni behövde?
All material betalades av eleverna själva. Blyertspennor och kautschukar kostade tio öre,
stålpennor 5 öre samt bläck till dessa kunde man dela på. Vissa barn hade föräldrar,
som inte kunde betala och dom barnen fick låna av andra barn.
Henning konstaterade att allt blivit mycket bättre inom skolan men att barn idag,
är lite bortskämda. Henning hade glömt att ämnena som han läste var betydligt fler.
I en betygsbok från 1920 var följande ämnen uppräknade:
Biblisk historia, katekes, innanläsning, rättskrivning, språklära, uppsatsskrivning,
välskrivning, räkning, geografi, historia, naturkunnighet, teckning, sång och gymnastik.
Betygsgraderna var följande:
A = berömlig
A = med utmärkt beröm godkänd
Ab = med beröm godkänd
Ba = med nöje godkänd
b = godkänd
c = icke fullt godkänd
d = underkänd
1928 byggdes en skola på Knutnäset dit barnen från Hästnäset, Knutnäset och Mellanleringen skulle höra.
Den skolan lades ner redan 1938 p.g.a. vikande elevantal.Samma sak hände med skolan i Norrleringen.
Dom barn som fanns i dessa byar skulle då gå i Nordanede skola.
Detta medförde att vi fick de första skolskjutsarna här i byarna.
Ordning och tukt
I folkskolestadgan fanns tydliga föreskrifter om vad som skulle göras ifall lärjunge,
ej skötte sig och sina åligganden. I § 19 folkskolestadgan från 1942 står följande att läsa.
Om lärjunge felar i sina åligganden, vare han underkastad lärarens bestraffning.
Vid all bestraffning bör hänsyn tagas till det felande barnets sinnesart, ålder och kön.
Oöverlagd bestraffning eller skymfande behandling må icke förekomma.
Innan aga tillgripes såsom bestraffning bör läraren noga överväga ,
om inte rättelse kan vinnas genom andra åtgärder. Under inga omständigheter må aga utdelas,
på sådant sätt att skada därav vållas barnet. Skolrådet och dess ordförande,
var viktiga personer i skolans värld. Vid klagomål på lärare som ej fullgjorde sina åligganden,
var även då skolrådet och dess ordförande de som bestämde vad som skulle ske.
Många lärare har självfallet tjänstgjort i distriktet.
Här får ni några namn som jag snappat upp:Nils Sjöberg ,Lindblom, Helge Nyberg, Gunhild Nyberg,
Hildur Hörnfeldt, Elin Euren, I Kastberg, Maja Billström, Hildur Larsson, Karl-Anton Öberg,
Märta Bjelkström, Helena Karlqvist, Gunvor Öberg m.fl.
Helge Nyberg kom att bli den som ägnade mycket, av sin tid åt hembygden och släktforskning.
Han kom till Nordanede 1940, och kom att verka där till 1947. 1940 var barnantalet 20 st.
Genom kraftverksbygget ökade antalet barn till 35st och tre lärare behövdes.
På skolan fanns det klasserna 1-6. På övervåningen höll klasserna 3-6 till och de hade samma lärare.
På undervåningen klass 1-2 och de klasserna hade varsin lärarinna.Själv blev Helge,
inkallad i två år under den här tiden. Efter 1943 flyttade folk från byn, men trots detta kunde de bedriva skolan,
ända fram till 1963. Det öppnades istället en friluftsgård för diabetiker där, vilken sedan också lades ner.
Nu kallas byggnaden för Diabetesgår´n och är bebodd av privatpersoner.
Helge beskriver Nordanede som ett livligt samhälle med olika fritidsaktiviteter, fotboll,
skidtävlingar och tillställningar på bygdegården. En kul grej som hände under Helges tid,
var att han lät barnen deltaga i en landsomfattande tävling som skulle handla om hembygden.
Helge tillhandahöll stoff och material till barnen samt gav dem var sin ansvarsuppgift att arbeta med.
Detta gjordes så bra att ett tredje pris tillföll skolan och eleverna. 100 kronor som spenderades,
på en resa till Stockholm. Numera bussas låg-och mellanstadiebarnen till Torpshammar,
och högstadiebarnen till Fränsta.
I nuläget finns endast femgrundskolebarn Nordanede.
Detta är ingen grundlig kartläggning av skolans utveckling i bygden,
utan lite hopplock från olika källor.Det har i alla fall varit intressant och stimulerande att arbeta med.
Nordanede i januari 20005
Inga-Britt Dahlberg.
Verksam inom samma skrå dock ej i Nordanede.
Några minnen ur Nordanedes historia
Bjelkströms loge
Bjelkströms loge byggdes 1922. Den byggdes av byggmästare Fröberg i Flata.
Logen blev byns Folkets Hus. Där var det bl a cirkusföreställningar.
Den första film som visades i Nordanede hade sin premiär på logen.
Den hette ”Kronvraket nr 13 ” och uppskattades mycket av den fullsatta salen.
Alla politiska partier var välkomna att hålla sina valtal där.
Bygdebrev
1932 i mars publicerades ett bygdebrev i Sundsvalls Tidning. Det skrevs utav Jonas Persson.
Han var född 1886 och bodde hela sitt liv där nuvarande Vikholms Loge är belägen.
De var nio syskon totalt, varav fyra var kraftigt invalidiserade, däribland Jonas Persson.
Hans morfar var den senare omnämnde Mats Henriksson. Så här löd bygdebrevet:
Snabbrim från en skogsby
Vi sporra Pegasus och for fram fort med ett heju
att språka med allmogen uti vår nejd.
Vi tänkt försöka göra revy
allt under rådande vårhimmelsky.
För att börja från början till Matte vi går
där får vi kanhända på tanden en tår.
Sen när vi ju Anselm, Helmer och Per
han som tinget vi träffa ju plär.
Så träffa vi Abraham som knogar i skogen
och Ernst som till hästbyte är redo bogen.
Nu tittar vi även till Ante i Åsen
där spisa vi gädda med pepparrotsåsen.
Och fortsätta sedan till Olle på Mon
han kämpar fortfarande på sin ”reumatiska tron”.
Erik han är ju från masarnas land
men detta förklenar ej honom minsann.
Vi kan nog ej Lasse helt förbi gå
han byggt sig en villa vid skogens berså.
Så när vi då Per som brukat knog vid lästen
han har den visst kastat för en tid nu föresten.
Och Granskog som kom från den kanadensiska slätten
han köpte sig hemman och skog på den ”PärIsrielska” plätten.
Så se vi då Bernhard och August och Selina den glada
samt Nisse och Albin som invid Näsvallens lada.
Nu hälsar vi A.P. som byggde sin stuga
bland björkar som står där och buga och buga.
Vi måste väl titta i kapellet på stranden
där Agnes predikar med Oskar vid handen.
Men vi måste fortsätta till Johan på Boa
en av de bästa som väger med loa.
Hej på dess Kalle, du ler som det myser
bli med ner till Oskar får vi se om hos Jannes det lyser.
Sen går vi till Adolf och köper oss bullar
han troligen står nu och skorpbullar rullar.
Nu Gimån vi når med dess klarblåa vatten
en bro är ju byggd och vi lyfter på hatten.
För Lasse och Gerda i deras trevliga hem
vi kanske blir bjudna på en biltur av dem.
Den skulle då bli till herrskapet Tolv
men då kanske de tror vi kommer från Rolf.
Vi traska en bit och Jonas ansätta
han kan om sitt friköp av hemmet berätta.
Men sån tur att vi hitta herr Nämndeman hemma
berätta nåt roligt där du sitter i din trevliga emma.
Den nästa är nyligen inflyttad hit
vi uppskjuta därför en påtänkt visit.
Vi stegar i stället till Martin vid bäcken
han brukar visst språka med Näcken.
Ty långt innan någon en olycka känner
han kan därom sia bland sina vänner.
Så ha vi då N:E i stuga den grå
där trivs han bra fastän rummen är små.
Och nere på slätten kallas visst Myra
där finna vi Erik med blommor och lyra.
Men se upp mot skogen en villa du ser
och Mattsson dess ägare illmarigt ler.
Nu Helmer och Tilda väl börjar blicka
och undra om boskapen snart de får skicka.
Till Boan på Stockåsens skogsklädda krön
när marken börjar att kläda sig grön.
Vi hälsa helt hastigt på Axel vid Strömmen
och fortsätta sedan så fort som i drömmen.
Och träffa den rediga Nils Olsa hemma
så går vi till Viktor och bjuder en femma.
Om han lagar de sulor vi traskat ut
så vi klarar oss framöver viken till Knut.
Så är de blott E.P. och Hilma med Oskar på sparken
samt Öhman som ungdomligt traskade hit över Kvarken.
Så är det då slut på vår lilla revy
vi hoppas det inte blir gnissel och gny.
Ty ont uti sinnet vi inte har haft
vi blott liksom bjudit på vatten och saft.
”Icke charmör"
Fattighjon
År 1847 på hösten utackorderades det som ej kunde gå och tigga genom auktion på sockenstämman.
Protokollet säger att Bonden Johan Johansson i Nordanede emottager Pehr Henriks Brita för 45 riksdaler.
Denne Johan Johansson ägde hemman G. Nuvarande boende på denna plats är Sigvard Persson.
Gölestenen
Grönsta-strömmen var en väldigt stark ström och där skedde många olyckor även med båtar,
som kommit för nära strömdraget. Kyrkboken berättar bl.a. om att den 10 juni 1697,
drunknade 4 personer i strömmen. Det var Legofolket i Torps prästgård,
som var på väg hem från Nordanede. Ute i forsen finns en sten som kallas för Gölestenen.
Traditionen berättar om att en flicka med namn Göle kantrat där med sin båt och klamrat sig fast,
på en sten och förtvivlat ropat på hjälp. Några personer hade hört nödropen men kom fram för sent.
Flickan hade dragits ner av strömvirvlarna och drunknat.
Efteråt påstods det att man kunde höra hennes rop på hjälp om nätterna ute i forsen.
Kampstenen
Någon gång under senare hälften av 1800-talet hände följande drama rum i närheten av Rödmossamyren,
på Nordanedeskogen. Plötsligt hördes ett sto skria som i nöd.Folk från byn rusade upp i skogen,
och fick då se ett föl, stående högt upp på en stor sten. Nere på marken låg ett sto och en björn döda.
Hur fölet kommit upp på stenen förstod ingen och att stoet lyckats freda fölet,och slå ihjäl björnen,
verkade helt otroligt. Förmodligen fick stoet enorma krafter i sin iver att skydda fölet.
Stenen finns kvar och går att beskåda än i dag.
Lodjursjakt
År 1855 fällde Mattias Svensson ett lo och fick till belöning 2 riksdaler b:co.
Två år senare fällde torparen C.A. Haglund, Mellanleringen, ett lo med samma belöning.
Elins backe
Ett annat minnesmärke är Elins backe som fått namnet p.g.a.
att en kvinna vid namn Elin klämdes ihjäl där, när hon körde ett lass med kolved.
Detta inträffade på fettisdagen 1912.
Julvedsamling
1874 omkom en tolvårig pojke i Timmerberget i lutningen mot Nybodtjärn.
De var ute för att samla julved eller som det också kallades fetved. Denna sorgliga,
händelse inträffade när pojken fick ett träd över sig. Den tolvåriga pojken var son till Mats Henriksson,
som föddes år 1824, vilken i sin tur var son till björnjägaren Henrik Persson. Han var född år 1790.
Kyrkstigen
Denna stig gick från Sörleringen till Fränsta. För alla människor var det obligatoriskt,
att gå till kyrkan varje söndag. Ungefär halvvägs åt de och platsen fick på så vis,
namnet Matsäcksbacken, belägen i slutet av Öratjärnsvägen som går upp i främre Nordanede.
En sägen om denna vandring var att när de skulle frakta en avliden den långa vägen,
till kyrkan blev den döde en väldig tung börda. För att göra det lättare begravdes personen,
i början av vandringen. När de sedan var i närheten av kyrkan stoppade de istället sten,
med en ungefärlig människovikt i kistan.
Stenåldersboplats
Vid Norrleringens by kan det antas att en stenåldersboplats funnits. Tidigare fynd av stenredskap,
har på senare år kompletterats med tre stenyxor, som kommit fram av en slump.
En grav från 200 - talet efter Kristus har funnits vid Korpnäset. Stenyxor och pilspetsar har hittats,
från andra ställen runt Leringen. Det skall även, enligt Torps Hembygdsförenings årsbok 1928,
finnas två gravhögar mellan landsvägen och Gimåälven, 20 alnar i diameter och 4 alnar hög.
Men ingen vet säkert var de är belägna. Kanske försvann de vid sjödämningen.
Pigtallen
Ett ställe öster om Leringen på Nordanedeskogen heter Lerbäckstjärn.
Där finns det en gammal torr tall som kallas för Pigtallen. Den fick sitt namn en gång,
när de hittade en död kvinna där. Tallen var belägen vid gångstigen som gick från
Hästnäset - Kalamark - Hullsjön i Stöde socken. Tallen finns kvar än i dag.
Bopiga
En bopiga gick en gång vilse någonstans från Stödeskogarna och hamnade inpå Nordanedeskogarna.
För att hjälpa kvinnan att hitta hem så ringdes det i kyrkklockorna i Holm, Stöde och Fränsta,
men förgäves. Hon kom inte tillbaka. Långt senare hittades hon avliden bredvid Stortjärn,
som ligger i Nordanede. Där blev hon också begravd.
Nödlandning
En händelse som väckte stor uppmärksamhet var en nödlandning med ett flygplan i början av oktober 1935.
Händelsen inträffade i mörkret en kväll. Ett flygplan som var på väg hem till Frösön,
ifrån ett sjukuppdrag i Lappland fick fel på kompassen och flög vilse med bränslebrist som följd.
Besättningen som bestod av två militärpiloter och en läkare bestämde sig för att nödlanda på trädtoppar.
Men i sista stund såg de månljuset spegla sig i Mellansjön och kunde gå ner på den.
Planet uppmärksammades av Fankvist gård på åsen och Granskogs gård. De första som hann ut till planet,
var Otto och Stefan Fankvist. Strax därefter kom Erik och Johan Granskog samt Gustav Gustavsson.
Landningen slutade lyckligt. Senare konstaterade man att de hade haft väldig tur som inte kört på,
någon utav alla holmar som då fanns i sjön. När de sedan hade orienterat sig om var de befann sig,
ville de ha en sandstrand att köra upp planet på för att kunna förtöja det. Sedan fick en person följa med,
en av piloterna till den enda telefonen i Nordanede. Den fanns hos Albin Tolv,
som bodde på Nordanedes gamla kraftstation. Besättningen sov över hos Granskog den natten.
Följande dag kom en lastbil med flygbensin ifrån Östersund.
Gamla arbetsplatser
Affärer
I Nordanede har det funnits ett flertal handelsaffärer bl. a. på Lershuvudet.
Den största och den som höll på längst var Johan Johanssons diversehandel. Den stängdes 1970.
I främre Nordanede hette affärsinnehavaren Abraham Nilsson. Den affären brann ner 1921.
Sedan byggdes den aldrig upp igen. Där Nordanede skola eller som det nu heter Diabetesgården står,
fanns även en handelsbod, Paul Frölin. Den upphörde troligtvis någon gång på 1885 - 1890-talet.
Sågverk
I sen tid befolkades Leringsområdet av finnar, som kom hit i början 1600-talet.
Sedan råkade Sörleringen illa ut under Hannibalsfejden 1644. En grupp norrmän eller jämtar,
gick över gränsen (Jämtland var ju danskt på den tiden) och brände ner gårdarna.
De stackars finnarna blev tvungna att fly. Men efter freden i Brömsebro 1645,
hade Riksgränsen flyttats på betryggande avstånd och Leringsborna fick vara ifred.
Omkring 1770 började Mellanleringen uppodlas. Anledning till att många flyttade tillbaka,
var sågen vid Hiåviken som patron Ludvik Pelt lät bygga i början av 1770-talet.
Sågen var finbladig men hade en liten kapacitet och tvingades senare att ge upp i konkurrensen,
mot den betydligt större Fagervikssågen vid Holmsjön. Det fanns även två andra sågar,
i Nordanedetrakten. Den ena sågen var byggd vid Nybodtjärnsbäcken,
och dess ägare var Mats Henriksson. Det syntes rester kvar av denna såg ända in i början av 1930-talet.
Den andra sågen låg i Skoveltjärnsbäcken. Den var lite speciell eftersom det var den första såg,
som drevs med hjälp utav vattenkraft. Det tog i och för sig väldigt långt tid att såga med den.
Lade de i en stock på morgonen var den kanske igenomsågad mitt på dagen.
Men människorna behövde i alla fall inte anstränga sig.
Broar i Nordanede.
Eftersom Nordanede by delas i två delar av Gimån har behovet av en bro alltid funnits.
Vinter tid när isen legat tjock har den nog fungerat som en bro många gånger. Sommartid fick man,
färdas skogledes till varandra. En hängbro fanns i Rosendalssundet som innan sjödämningen
var det sund som var smalast. I början på 1900-talet var behovet stort av en bro som kunde,
frakta större transporter. Diskussionerna stod då mellan att bygga en bättre bro i Rosendalssundet,
eller bygga en där den nuvarande bron ligger. Det sistnämnda förslaget vann och där uppfördes en spannbro,
som var färdig år 1912. Där hade förut varit en sorts båthamn för båtburna människor.
Utvecklingen gjorde att 80 år senare var spannbrons saga all. Ökningen av trafik,
och särskilt den tunga med virkestransporter tärde hårt på träbron. Spannet var dessutom för lågt,
så vissa lastbilar med hög last kunde ej komma under.
I november 1994 påbörjades bygget av en cemanterad bro utan spann
till en kostnad av 5 ½ milj. kr.Bron invigdes i oktober 1995.
Många tycker att den nya bron bara är en väg i jämförelse med den gamla,
som verkligen var en bro också ur skönhetssynpunkt.
Religiös verksamhet i Nordanede
Nordanede tillhör Torps församling och Torpshammars kyrka
och kyrkogård när det gäller statskyrkan. Så har förhållandet varit i många år.
En annat religiöst samfund som varit väl förankrat i Nordanede är baptistförsamlingen.
Redan på 1800-talet fanns en församling med merparten av medlemmarna,
tillhörande Knutnäset där verksamhet bedrevs. I slutet av 1800-talet beslutades att ett kapell skulle uppföras.
Kapellet uppfördes vid nuvarande Mellansjöns norra ände och bygget blev till med hjälp av medlemmarna,
och bara på ideell basis. Det exakta årtalet har ej gått att få fram, men med hjälp av ett foto,
taget utanför kapellet vid invigningen och vissa släktingar där kan jag ungefär räkna ut när det var, runt 1885-90.
Min mor och far tillhörde på trettiotalet församlingen, och enligt dessa var aktiviteten stor,
och många av byns ungdomar tillhörde församlingen. Hur stor religiositeten var vet jag ej,
men klart är att det var en populär samlingsplats. Ungdomarna hölls i Herrans tukt och förmaning.
Församlingens budskap och stränga regler skulle följas.Viss kontroll gjordes också.
Man fick t.ex inte vara ute sent på kvällarna och åka skridskor tillsammans flickor och pojkar
.Då blev det en reprimand. Många är de pastorer som predikat där och också bott en tid på plats,
i de lägenheter som fanns i kapellet. Baptistdopen skedde i sjön utanför kapellet.
En som bott och verkat länge i byn var Emil Nordlander. Systrarna Astrid och Hildur Boström,
är några som jag kommer ihåg från söndagsskolan. Varje söndag deltog jag i den verksamheten,
vilket jag minns som både roligt och spännande när vi varje jul uppförde vårt julspel.
Inte lika roligt var det, när vi ungdomar på 50-talet ofta gick på sammankomsterna ( för fikats skull)
och fick reda på hur syndiga vi var och hur vi skulle brinna i helvetet.
Trodde man på det kunde det nog bli många ångestladdade, sömnlösa nätter.
I dagsläget förekommer ingen baptistverksamhet i Nordanede. Denna upphörde på 60-talet.
Kapellet ombyggdes på 80-talet till sommarbostad av Nils Frisk, vars farfar var en av dom,
som var med och byggde kapellet. Nils avled innan ombyggnaden var helt klar och kapellet ägs idag,
av ett prästpar från Västergötland. Det jag nedtecknat här är delvis självupplevt,
samt sådant som berättats för mig och som jag plockat fram ur minnets gömmor.
Du som har andra fakta i dina gömmor är välkommen höra av dig till:
Inga-Britt Dahlberg.
Tel: 0691/23005
IOGT-logen nr.4120
Nordens Kämpe bildades år 1910.
Protokoll från dess möten finns från 1917 fram till år 1966 då beslut togs,
att överföra Godtemplarlokalen, till en Bygdegårdsförening
inom Nordanede med omkringliggande byar.
Godtemplarlokalen invigdes den 19 november 1939.
Från att varit ca 200 medlemmar i logen 4120 Nordens Kämpe,
återstod nu endast ca 15 medlemmar.
Logearbetet sköttes enligt IOGT:s stadgar. Man valde ”Tjänstemän” för varje kvartal.
De benämndes i förkortningar som t.ex. ”LD. LT. LU. LSK. VLT. FLT. LM. BLM. BLS. LK.”
Medlemmarna titulerades med ”Broder” eller ”Syster”. (Br. eller Str.)
Medlemmar sökte inträde och beviljades enligt ritualer. Medlemmar begärde också urträde,
vilket beviljades först efter att en besökskommitte hade besökt medlemmen.
Många aktiviteter planerades och genomfördes, t.ex: paketauktion, utflykter till Stockåsens fäbodar,
symöten, skoauktion, studiecirklar, utflykter till Hagstaholmen i Mellansjön, surströmmingskalas,
utflykter till Storholmen, lekafton, skidtävlingar, mjölkfest, vårlekar, filmförevisning,
cykelturer, utflykter till Laåsen, föreläsningar, skördeauktioner.
År 1936 upprättades ett bibliotek, och logen blev dess ägare. Senare (1945) beslöt logen,
att biblioteket skulle ingå i Medelpads Biblioteksförbund. Logen samarbetade en del med,
Skogs och Flottning, vilka också hyrde IOGT-lokalen för sina sammanträden.
Man samarbetade också med Nordanede IK och Gimåfors Husmodersförening.
Känt om Nordanede
1867 var det nödår i hela Sverige och många svalt ihjäl p.g.a. den långa vintern. Man brukade säga
”Detta satans år”. Ett uttryck som länge levde kvar var: ”Lätt som havren 67”. Man kunde till och med,
köra häst på Nordanedesjön på midsommarafton. Torpsjön kördes också med häst en bra bit in i juni.
Redan den 24 september visade termometern 6-7 minus grader med följd att all gröda frös.
Härtill kom också potatissjukan. Gummikungen, Nils Adamsson, han som lanserade kondomen,
kom från Skallarna som ligger en halv mil väster om Tivsjön.
Flottningsrännan från Leringen till Nordanedesjön fick rang , heder och värdighet,
av att vara ett stycke Vilda Västern. Ett filmteam var ute för att ta några scener,
till ”Striden vid Little Big Horn” (en film som visades i TV i april 1979).
Avsnittet med mannen som kämpade bland stockarna i flottningsrännan,
inspelades just i Nordanede.
Nordanede idag
Idag finns i stort sett inga arbetstillfällen förutom ett fåtal jordbruk i Nordanede.
Det finns inga affärsrörelser eller dylikt. Utan alla far iväg på andra platser för att jobba och handla.
Det enda som finns är en bygdegård och en dansloge. Det finns även en aktiv Bygdeförening i byn.
Nu på sista åren har det bildats en fiskevårdsförening. I och för sig finns arbetstillfällen i skogen,
men de är lejda av de större skogsbolagen. Men byn lever ändå. Det finns massor med sommarstugeägare,
trots att affärer saknas. De flesta kommer från olika städer och de tycker bara det är skönt,
att komma ifrån den bullriga trafiken och stressen. Här kan de koppla av.
Barnen kan leka ganska fritt. Alla kan bada och fiska tillsammans.
Många är här även på vinterhalvåret. Då är det stor aktivitet med skotrar, angeldon och pimpelstickor.
BJÖRNJAKT 1812
" Björnstubben"
Några kilometer öster om Leringsdammen i Nordanede finns en 3 meter hög furustubbe,
belägen vid Stortjärnens kant. Nordsidan på stubben är avtäljd till en plan yta och på den finns en
kryptisk skrift med siffror och bokstäver. Texten ser ut att inte betyda någonting,
men en äldre man har lyckats tyda den. Det står ”1812 Lars Andersson, slagbjörn ihjälskjuten i asp.
Hund min ligger död”. Lars Andersson var bonde i Nordanede. Han föddes 1771,
och var förfader till Nils Larsson och hans syskon i Nordanede. Att skriften har kunnat bevarats så länge,
måste beror på lyckliga omständigheter. Furustubben står i myrjord och texten har ristats på nordsidan,
kanske med avsikt. Sedan har den ej utsatts för sabotage. En som också fällde en björn,
var Henrik Persson i Nordanede år 1838. Han fick 6 riksdaler b:co i skottpengar det året,
av sockensstämman i Torp. Tilläggas bör att man krossade björnskallen på sockensstämman,
för att den ej skulle användas igen. Denne Henrik Persson var ägare av hemman D.
Fastigheten blev senare uppdelad med olika ägare. Nuvarande boende på den ursprungliga fastigheten,
är Barbro Anderssons och Mats-Erik Gustavssons familjer.
Denne omnämnde Henrik Perssons rakt nedstigande ättlingar i Nordanede, är idag Ruth Lubell,
Gunni Granskog, Olle Redman, Barbro Andersson och Rolf Pålsson.
I härligt höstväder , söndagen den andra oktober 2005, bestämde vi ,
Evert Vikberg, Torsten Granskog, Inga-Britt Dahlberg samt Allan och Gunborg Lindgren att vi skulle besöka den,
193:åriga s.k.björnstubben vid Stortjärns västra strand. Efter cirka 20 min promenad var vi framme,
vid stubben som stod där med fullt läslig text. Fantastiskt! Inte för att vi kunde uttyda vad där stod,
men eftersom vi redan visste vad experter tytt den till, kände vi oss tagna av stundens allvar,
”Björn skjuten i asp. Hund min ligger död.”
Hur kall måste man inte vara för att medan björnen ligger skadskjuten,
hinna ladda om en mynningsladdad bössa med krut? Beundransvärt tyckte vi.
Att stubben står i myrmark är nog förklaringen till att den fortfarande står kvar.
Något måste göras för att rädda stubben. Kanske såga ner den och märka ut platsen på annat sätt.
Efter diverse funderingar och fotograferande styrdes kosan mot bilarna.
Överraskningen på hemvägen kom när vi stötte på ett läckert kantarellställe,
vilket uppskattades mycket av damerna. Herrarnas kommentar var, ” Flugmat.”
Väl hemma på bygdegården fanns Marianne Persson med nykokt kaffe och goda hembakade bullar.
Vi lät oss väl smaka.
Nerskrivet av
Inga-Britt Dahlberg
Vision om 10 år
Det som vi anser vara viktigast för våra visioner är att befolkningsutvecklingen vänder och att vi på detta sätt,
får ett större underlag att arbeta med och för.(befolkningen har ökat 1999 !!!!!)
Som en vision om vad vi har gjort eller kommer att utföra inom 10 år vill vi redovisa följande lista på synpunkter och förslag,
på åtgärder som framkommit i den enkät som ligger till grund för denna byutvecklingsplan.
Vi har delat upp dessa under vissa rubriker men ej sorterat dessa eller gjort någon prioritering.
Vi anser dock att det är många tänkvärda synpunkter och förslag både i smått och stort som framkommit
och vi tror att många av dessa kommer att förverkligas i framtiden. Hur snabbt vi kommer att kunna arbeta,
är svårt att säga, eftersom detta kommer att kräva en väldigt stor ideell arbetsinsats.
Bygdegården:
Planteringar vid bygdegården
Servicehus
Med rum, bagarstuga, tvättmaskin för allmänheten, bastu med duschar med kombination livsmedelslokal.
Ett rökeri för kött o fisk eventuellt försäljning.
Förtäring i eventuellt servicehuset eller bygdegården.
Sommarcafé och grisfest varje år.
En stor altan byggd på baksidan av lokalen som även kan användas till dansgolv,
trubadurafton under sommartid.
Även en brygga för landstigning. Utnyttja bygdegården mer under semestertider,
Afterwork ”buffe”, Pub-bingo.
Under vintertid köra gymnastik passande olika åldrar inne på bygdegården 1 gång i veckan.
PRO-danser eller motionsdanser.
En kväll med gamla filmer tex. Åsa-Nisse eller Naturfilmer.
Någon form av trivselkväll eller hobbykväll för oss tjejer i byn, kanske en gång i månaden.
Friluftsgudstjänst sommartid, kan tänkas även vid nåt vindskydd.
Köra disco för ungdom, bjuda in Torpshammar m.m. för en kväll,
innebandy, pingis, spela kort, filmvisning, luftgevärsskytte.
Skylt vid vägkorsningen som visar var bygdegården ligger.
Utsmyckad fasad på bygdegården, portal till ingång.
Dans på logen.
En hantverkshelg eller höstmarknad på Mickelmässodagen.
Badplats
Mera sortiment vid kiosken ex. läsk, cigaretter, mjölk o fil, godis. Marknadsföring i tidningar,
så mer folk kan komma under öppettider. Kanske en utgrävning för en trampolin.
Husvagnsparkering ev. uthyrning av eluttag och vatten.
Försäljning av lokalt tillverkade souvenirer,
större P-plats.
Hacka upp en vak o fixa bastu.
Livräddningsutrustning. Solstolar.
Sälja kaffe och bröd samt varmkorv.
Lilla rutschbanan ska flyttas på grundare vatten,
sedan köps en större o ställer den på djupare vatten för äldre barn.
Trampbåtar, kanoter, minigolf.
Sandlåda till dom små.
Säsongsarbete (3-4 mån) längre öppethållande för servering.
Försäljning jordgubbar och grädde.
Större omklädningsrum.
Flera bänkbord.
Mer blommor ev. en häck mot vägen.
Bättre räddningsbåtar.
Nog satsat på badplatsen.
Fotbollsplan
Plan får inte växa igen av sly.
Röjning infart.
Utveckla brännbolls-turneringen på midsommar med,
mer aktiviteter för både gamla och unga.
Utgångspunkt för skoterklubb och träffar och leder.
Även elljusspår där dom som har hästar kan rida.
Bygga en minigolfbana.
Bättre väg upp till fotbollsplan.
Parkplatser intill plan. Hyr ut till ex. ungdomslag och andra.
Husvagnsuppställning och tältläger.
Spela brännboll fler gånger än midsommar.
Barnen vill ha fotbollslag och sommartid ha matcher och fotbollsträning.
Göra PR för den så klubbar kan låna den.
Fotbolls- och brännbollsturnering på ”korpnivå” mellan lag,
från kommunen barn-ungdom-vuxna.
Marknadsplats= visning av varor.
Klubbhus/omklädningsrum/elström.
Kolonilotter.
Rekreation-Fritid
Upprustning av Hiån och stigen vid Lerbäcktjärnsbäcken,
samt utlopp skoveltjärnsbäcken.
Marknadsföra hela fiskeområdet mer.
Bygga skoterleder och rastplatser och sammanlänka med Drakabergets fina leder.
Skoterklubb bör bildas för att genomföra byggandet av leder.
För fisket under sommartid ordna någon form av tävling,
angående största fisken med uppmuntran av gratis fiskekort.
För Nordanedesjön är önskemål uppröjning av landbryggor,
bort med moringar som sticker upp ur vattnet och sjunktimmer.
Skoterleder ihopbundna med kringliggande.
Utsiktstorn på Knösen, om så blir markera stig dit.
Ha aktuella handlingar tillgängliga så alla kan läsa vad som sker.
Vid bron förbjud (racertrafiken) med båt som förstör vatten o fågellivet mot kraftstation.
Plantera in ädelfisk i Lerbäckstjärn.
Jaktstig önskar många.
Pimpeltävling för yngre. Barnen vill ha fisketävling bara för Nordanedebarn.
(Kanske bjuda in någon).
Övernattningsmöjligheter för turister.
Blomplantering vid bron och skyltning, rastplats.
Röjning av stigar och vägar.
Åtgärder så att inte sjöarna växer igen.
Årsfiskekort för familj?
Cykellopp. Ordna motionslopp
– gå-lunka-spring typ män-kvinnor ”vårruset” som är en folkfest.
Statens återtagande av lyckad utsättning av Gimåöring enligt dom.
Köp in stugan som Anders och Naima bodde i och använd den till,
fiske och uthyrning typ vandrarhem.
Sök de människor som värdesätter lugn och ostörd miljö.
Erbjuda service tex. guidade turer med fiske, jakt, samarbete med Tivsjö-Getgård,
bärplockning, skogsvandring.
Sluta bygga vindsskydd, plantera in mera ädelfisk i Mellansjön istället,
och ha nätförbud några år, så gör andra fiskeföreningar.
Går det att göra någon öppen övernattningsstuga vid någon av fisketjärnarna,
eller vid någon av sjöarna ”Typ Bobodarna fast vid fiske”.
Service-Kommunikation
Ta till hårda tag mot berörda myndigheter och tala om att vi här uppe är värda att åka efter en väg,
som är både trafikduglig och ofarlig. Rensning av sly vid vägkanterna för att förbättra sikten för vilt.
Vägen måste åtgärdas snarast.
Hastighetsbegränsning till 70 km genom hela Nordanede upp till
kraftverksvägskälet och 50 km vid badet.
Klaga i tidningar då vägen är sämst.
Uppvakta Vägverket och Kommun m.m. (berörda).
Kräva insatser snarast eftersom vägen är en genomfartsväg.
Namninsamling att skickas till Vägverket.
Demonstrationer från privata bilister och yrkesförare.
Det finns kompletteringstrafik som ersätter busslinje till Nordanede m.m. som få vet om.
Mer info. från Ånge kommun.
Ut till alla inom Torps kommun. TRYCK I TURLISTA.
Efterfrågas styrt – vissa dagar. Anslutning till L:191 Ånge – Sundsvall.
Alla är inte bilburna och skulle uppskatta att åka till tätorter.
Torpshammar – Fränsta – eller Ånge- Sundsvall utan att behöva anlita,
färdtjänsttaxi eller anhöring/bekant.
Kanske någon vill resa kollektivt till Nordanede om det gick.
Det finns många gamla som inte har körkort.
En riktig skyltning vid E 14 i Torpshammar.
Kontakta Mitt-Nytt om vägen.
Snabbare åtgärder när vägskador börjar uppstå.
Fodra att SCA bidrager med underhåll av vägen, det är ju de som sliter ut den.
Finns det möjlighet att använda skolturerna till ev. allmän kommunikation? ”vid behov”.
Data
Självklar kurs. Datakurs som någon kan leda.
Önskemål minst 3 datorer som i Gimåfors.
Utveckla hemsidan så att alla som bor en bit ifrån kan få info.
Exempel: Besök Nordanede för att få vara med på en älg eller björnsafari.
Utöka hemsidan och ”Bjud in Turister”, men vi saknar rum så nu åker alla förbi.
Utöka hemsidan tex. på 3 restider till jobb och träningar för samåkning.
Kontakta Sten Eriksson Kraftsamling (Move it)
Kontakta Kerstin Hjalmarsson Samservice Torpshammar
Bara 4 personer har sagt NEJ till DATA
Miljö
En miljöstation ett måste! För grovsopor, tidningar och glas,
ska absolut finnas i Nordanede.
Den som ska ta hand om ett servicehus kan kolla miljöstationen.
Om vi har en egen återvinning kan behållningen gå till föreningen.
Varför ska, vi behöva fara flera mil för att vara miljömedveten.
Det blir många fler som kommer att sortera.
Bara 3 personer har sagt NEJ till miljöstation i Nordanede.
Kurser studiecirklar
Byforskning
Det finns en del gamla som är kvar som minns från 20-talet. Släktforskning, jakt och fiske, vävning,
svampplockning, gammeldags mat och bakkurs, språk för turister, att samarbete – ”ger resultat” ,
knivslöjd, bokföringskurs, datakurs för äldre och för barnen, turistisk utbildning,
textiltryck, förarbevis snöskoter, friskvård, matlagning.
En inbjudan för information av anslutningstrafiken till tex. närmaste busshållplats m.m.
Trädgårdsanläggning: Växter, plantering, skötsel, beskärning.
Danskurser blandat yngre / äldre.
Kulturaktiviteter runt Nordanede. Vi kan bilda en vävkommite,
som kan utveckla vävstugan ”drop IN-vävar + lotteri.
Väva Nordanedeplädar till försäljning och lotteri något för bygdens hemmafruar.
Ordet fritt
Fixa en kolmila under sommaren.
Bowlinghall.
Belysning på bron i Nordanede.
Fortsatt vägbelysning från (K-J Örnstedt) fram till kraftverket.
Vilka lediga byggnader finnes för olika behov. Tex. Uthyrning för tyska familjer,
som kan vara här under sommaren. Ska vi få in pengar måste vi vända oss till något liknande.
Undersök olika musik och teatergrupper och engagemang.
Naturslinga.
Söka bidrag för en heltidsanställd på bygdegården eller 50 %.
Försök att få en ALU-gubbe alla år, från Torpshammar eller Fränsta spelar ingen roll.
Fisk och köttrökeri.
Försäljningsdagar för lokala produkter med sommarservering.
Månadslotteri för inkomst till föreningen.
Gåbingo.
Mera aktiviteter för barn på bygdegården.
Kan vi inte ha en affär som Statoil-macken här i Nordanede.
Möjlighet till vindkraftverk på de höga bergen vid nuvarande vattenkraftverk,
det blir korta ledningar för anslutning till stora nätet.
En sådan byggnad medför ökat intresse för åtgärder väg 591.
Kanotleder när det finns millånga vatten.
Vindskydd Skoveltjärn.
Höstmarknad försäljning av skördeprodukter m.m.
Välkomsttavlor i båda änderna av byn och Tack för besöket.
Märka upp gamla märkliga platser tex. björnstubben, Elinsbacken,
Sågar, Torp. Naturreservat.
Pubafton med underhållning – musik och sång.
Bygg en enkel monterbar pub med barstolar runt om, bord vid fönstren (som vanligt).
Underhållning från scenen.
Samlingsnamn ”MIDÄLVA-LAND”. Gammalt NAMN mellan INDAL-LJUNGANS ÄLVAR.
Kläckningsanläggning. ”Gimåöring ev. vid Hembygdsgården i samarbete med Bergeforsen.
Sök hos Vattenfall att viss tid på sommaren ha vatten i gamla rännan och forsla timmer som förr.
Hiån. Bygg några fiskestugor för uthyrning längs ån.
Undersök om det finns möjlighet att hyra det hus som bara används några veckor per år,
och att föreningen hyr ut dessa till fiskare eller andra som vill ha lugnt.
Helst en längre tid tex. 1 vecka inte byte med folk så ofta.
Service gärna ”exklusiv”.
Sök hos kommunen att få sommararbetande skolungdom (gärna från byn) till hjälp vid badplats
, bygdegård, båtuthyrning tex.
För turistnäring kan vi tillsammans utveckla en hel del tex.
Vi har så gott om ”bäver” och vi som bor nära kan säkert guida också. Ev. hålla fika.
Vi kanske har äldre ”byamän – eller kvinnor” som gärna kanske skulle vilja hålla,
några ”berättar-kvällar” om lite av Nordanedes historia, tex.
Om fäbodar, byn före och i förvandling när sjön reglerades.
