Tänkte dela med mig av en liten fin
tänkvärd berättelse!
Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg.
Hans pappa gav honom en näve med spik och
sa till honom att varje gång du blir arg
ska du gå bakom huset och slå in en spik i staketet.
Första dagen slog pojken in 37 spikar.
Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin ilska
och antalet islagna spikar minskade hela tiden.
Han märkte att det blev allt lättare att kontrollera sin ilska.
Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång.
Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom då
att han skulle dra ut en spik ur staketet
varje dag då han inte blev arg.
Dagarna gick och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa
att det inte fanns en enda spik kvar i staketet.
Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet, där sa han till honom;
Det var bra gjort min son, men titta på alla dessa hål.
Det här staketet blir aldrig vad det en gång varit.
När du säger något i vredesmod, min son,
lämnar det just sådana här ärr kvar efter sig.
Det spelar ingen roll hur många gånger du ber om förlåtelse,
skadan är redan skedd.
Det var länge sedan jag läste denna historia,
tycker den är så tänkvärd!
