Lodjuret!

 

 

LODJURET

 

resize3.jpg

Tyckte att det var lite roligt att läsa på om lodjuret, eftersom vi har lodjur i vår by,

så här är lite fakta, om du vill läsa!

18glasogonkatt.gif

Lodjuret tillhör familjen kattdjur, det är ju inte svårt att se!

Det latinska namnet på lon är Lynx lynx

Den har långa ben med extremt stora tassar, särskilt framtill. Vidare har den en kort kropp, men mycket höga ben. Bakbenen är något längre än frambenen vilket gör att ryggen blir något framåtlutad. Lon har också en mycket kortare svans än andra kattdjur, samt "polisonger" eller skägg, och de typiska tofsarna på öronen. Sommarpälsen är tunn och slät, varmt gulbrun till rödbrun. De flesta loarna har svarta fläckar men fläckigheten varierar. Vinterpälsen är ljusare,gråare och mycket tät och tjock. De svarta pälsteckningarna använder lodjuren i sitt kroppsspråk. Svart bård på öronens baksida som omger en ljus fläck, bården övergår i en tofs på öronspetsen. 

Ögonen omges av ett vitt fält som avgränsas inåt och utåt av fina svarta linjer, tack vare denna teckning ser ögonen större ut än vad de egentligen är. Skägget har svarta kontrastteckningar. Den korta svansen har också en svart zon längst ut i spetsen. Lodjuret har en otroligt bra hörsel. En visselsignal som en hund kan höra 3 km bort kan en lo höra på 4,5 km! Renar som gräver i snön efter lav kan den höra på flera hundra meters avstånd.

En fullvuxen lodjurshanne väger 20-26 kg, en hona 16-20 kg. Den anses som den kanske skickligaste ensamjägaren i de svenska skogarna idag. För lodjuret är hörsel och syn de viktigaste sinnena i jakten på ett byte. Ofta väljer lon en högt belägen plats för att spana efter lämpliga byten. Större bytesdjur som ren och rådjur dödas genom att lon tar ett bett över struphuvudet och håller detta ihopklämt så länge att djuret dör av syrebrist. Mindre byten dödas med ett bett över ryggen eller halsen. Den försöker att komma bytet så nära som möjligt utan att bli upptäckt, för att sedan göraen snabb rusch.

Lodjur är mycket snabba på korta sträckor, de har där emot ingen uthållighet för att jaga sina byten längre sträckor. Hinner inte lodjuren upp bytet efter en 50-60 meters sträcka misslyckas de ofta. Lodjuren utmålas ibland som blodtörstiga djur som ibland dödar fler djur än det behöver.

Ett annat, mindre dramatiskt, uttryck för detta beteende är överskottsdödande. Det förekommer hos lodjur och beror troligen främst på två saker: Att lodjur inte kan motstå "gratischanser" även om den redan har slagit ett byte, och att vandrande lodjurshannar under parningstidinte har tid att stanna och äta särskilt länge, eftersom de är på ständig jakt efter honor att para sig med. Ytterligare en anledning till att lon ibland tar nya byten såpass ofta, är att den pgasin ganska svaga tanduppsättning har svårt att äta hårdfruset kött.

Lodjur blir könsmogna under sitt andra levnadsår. Det innebär att de flesta lohonorföder första gången när de fyller två år. I fjällvärlden är det dock ganska vanligt att de får sin första kull som treåringar. I Skandinavien börjar brunsten i slutet av februari och håller på fram till början av april. Högbrunsten och de flesta parningarna sker i mitten av mars.

Ungarna föds i maj och fram till mitten av juni, omkring 70 dagar efter parningen. En kull består oftast av 2-3 ungar. Ibland kan en kull bestå av 4 ungar men det är ganska ovanligt.

Vid födseln väger ungarna mellan 300 och 350 g. Ungarna föds på en torr och skyddad plats under en gran, i en bergsskreva eller under ett utstickande klippblock, och inte i någon utgrävd lya. Ungarna följer sin mamma, oftast under 9-10 månader fram till brunsten nästkommande år. lodjuret ett ensamlevande djur, vilket betyder att de inte lever i flock. Hanar och honor utan ungar lever var för sig, men ynglande honor går tillsammans med sina ungar en stor del av året. Eftersom de flesta honor får ungar varje år, är de ensamma bara under ganska korta perioder efter det att de fått sin första kull.

imagescaxfzctn.jpg

Lodjuret är en riktig långvandrare, Att de rör sig över stora områden har länge varit känt. Trots att lon är mycket aktiv och rör sig över mycket stora områden, är det ytterst få människor som ännu haft förmånen att få se ett vilt lodjur.Lon är ständigt på vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den samma stigar om och om igen, så kallade lodjursväxlar. Det utnyttjas av jägare, som sätter upp fällor just där. 

Lodjur är dessutom ganska nyfikna av sig. Inte sällan lägger de sina vandringar nära öde torp, lador och fritidsstugor. Finns där en tillräckligt stor glugg eller står en dörr öppen kan de ibland utforska vad som finns innanför väggarna. Den här nyfikenheten gör att lodjur är ganska lätta att fånga i fällor.

 

Det äldsta kända lodjuret i frihet blev hela 17 år gammalt. 12-14 år är annars sannolikt en mera normal livslängd för ett lo i det vilda.

 

 

 

 

8 nov 2012

Comments powered by Disqus